Igår bar det av till Lilleström i Norge och Norsk Vinnarutställning.
Katharina och jag med hundarna Roover, Rush och Rally.
Man kan säga att det var en minst sagt händelserik dag.
Det var 29 Gordonsettrar anmälda, jag har aldrig varit på en SKK-utställning med
så många ur våran ras.
Jättespännande att få se så många, för mig nya hundar. Jag hade faktiskt inte sett en enda
av dem tidigare.
Domare Petter Steen
Ringen startades med Strävhårig Vorsteh
Härlig glädje när BIR:et delas ut
Dags då för vår ras
Först var det 7 juniorhanar, alla norska, och där blev Tanabreddens Nero etta.
En av Juniorhanarna
Sen var det dags för Roover, som väntat och legat o spanat en stund
Han skötte sig jättefint, han står som en klippa och domaren gillade honom verkligen.
Han blev riktigt impad när jag sa att han bara var 20 månader och så välutvecklad.
Excellent och CK till honom och etta i sin klass:-)
Sen var det Öppen klass, jaktklass,Champion och veteranklass.
Dags så för bästa hane och Roover skulle in i ringen igen.
Domaren tackade ena hanen efter den andra. Snacka om spännande när han flera
gånger gick förbi oss utan att slänga ut oss.
Till sist kom vi trea. Jag lyckades inte riktigt visa hans rörelser och det föll vi på.
BIR blev NORD UCH Svartkulpens Md Texas Ranger.
Tvåa blev våran favorit för dagen, Naalbogens Zorro, e. Pan-Tindfotens Kira, en glad
och positiv hane med härliga rörelser.
Dags så för tikarna. Här trodde jag att vi hade gott om tid men det var bara att snabbt plocka
ut tjejerna ur buren, en kam i håret och in i ringen.
Först ut en Juniortik, en söt Hollandsimport som blev Norsk Juniorvinnare.
Väl i jaktklassen var vi 5 st till start. Monika var snäll och hjälpte mig i ringen då jag hade
båda i samma klass.
Rally
Nu börjar dramatiken. Ringsekreteraren frågar om jag har med mig working-certifikat på hundarna.
Eh, nej svarar jag. Jag hade hört mig för hemma och man skulle inte behöva ngt intyg på jaktmeriten
utan det var upp till ägaren att anmäla sin hund i rätt klass.
Men tji fick jag, så var det inte.
Det blev lite tumultartat i ringen. Monikas hund har 10 titlar och hon har aldrig behövt visa ngt certifikat.
Det hjälpte inte, ringsekreteraren gav sig inte, sån är regeln. Jag får lov att tävla vidare men jag kan inte
få ngt cert!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Katharina rusar ut till sekretariatet för att se om de kan hjälpa henne men nej det kan de inte.
Nåja, bara att följa spelets regler och gå vidare.
Och det slutade ju fantastiskt bra. Båda får excellent och Rush slutar som etta i klassen och Rally som tvåa.
Ja men helt otroligt, vilken glädje.
Men även helt snurrigt pga det där med certet.
Jag minns inte hur många vi var i Bästa tikklass men Rush vinner iallafall den klassen med, och hon får
sitt första CACIB. Tvåa blir Juniortiken.
Dags för BIR och BIM och jag minns att jag tänker, jisses tänk om vi slår honom då blir Rush Norsk Vinnare,
men där tar hanen, Texas Ranger BIR:et.
Jag är jätteglad för mitt BIM och CACIB men kan inte helt släppa att jag faktiskt var berättigad till ett CERT,
men inte kan få det pga ett papper.
Vi tar god tid på oss packar in alla grejer i bilen och rastar hundarna.
Vi summerar dagen och är SUPERNÖJDA med alla tre hundarna.
Sen går vi in till Pointerringen för att kolla hur det går för våra kompisar.
Då frågar Eva hur det har gått.
- Rush blev BIM med CACIB men de höll inne CERTET säger jag
- Jamen vad gör det, du blev ju NORSK VINNARE, säger hon.
Varvid jag stirrar på henne som ett ufo.
- Vad menar du? säger jag
- Men du blev ju Norsk Vinnare
Jag hade av ngn anledning fått för mig att det bara var BIR som blev vinnare.
Var jag nu fått det ifrån, för jag vet ju att det var BIR o BIM som gällde i Paris.
Jag har svårt att tro henne, rädd för att bli besiken ifall hon har fel.
Vi flågar fler i ringen och alla håller med Eva.
Nu viker vi oss av skratt jag och Katharina. Det har gått två timmar utan att veta
att vi vunnit en titel. Plötsligt så känns certet inte så viktigt.
Jag vågar ändå inte riktigt tro dem utan måste fråga i sekretariatet på vägen ut,
och jodå RUSH ÄR NORSK VINNARE, bara 20 månader gammal.
Vilken lycka det är i bilen på väg hem, och 70 mil på en dag känns som en baggis:-)
RUSH NORSK VINNARE 2011
