TROSA (eller kalsong som Willam kallar det )
Sitter i bilen med hela familjen på väg till Trosa. Vi skall på Kina-träff.
Det har nu gått ett år sedan vi fick William i våran famn. Det var den 24:e Februari 2008 som vi träffades för första gången. Det är ett väldigt speciellt sätt att bli förälder på. Nu var det ju andra gången för oss så vi visste ju ungefär vad vi skulle gå igenom. Överlämnandet av barnen sker på väldigt olika sätt. När vi fick Moa var vi 30 familjer som reste till Peking och sedan 10 av dessa familjer reste tillsammans till Kunming i provinsen Yunnan. Vi fick då åka till ett kontor där det var ganska trångt och smått kaotiskt. När vi fick William reste vi 30 familjer till Peking och därifrån bara 3 familjer till provinsen Hainan. Överlämnandet skedde nu på hotellet. Men det kommer bara två barn!!! Och det är flickor. Smått nervösa frågar vi - Var är William ( eller Dongyuan som är hans kinesiska namn ) - Han gick och bajsade svarar de
Ja så kan det gå, man styr inte över dessa små, vi fick vackert vänta.
Hursomhelst skall vi nu träffa de andra två familjerna för första gången sen vi kommit hem och det känns väldigt spännande.
Det kommer väldigt många barn hit från Kina som har ett korrigerbart handikapp, det kan vara en mängd olika saker som tex, hjärtfel, hörsel eller synfel, läpp-käk-o gomspalt. Ett annat "handikapp" kan vara ålder, tex att man har fyllt sex år, eller att man är pojke!!!!! då är det inte lika lätt att hitta föräldrar till dessa barnen. Många vill väldigt gärna ha så små barn som möjligt och helst flickor. Med våran erfarenhet så vill jag gärna klargöra att åldern på barnet har ingen som helst betydelse - tro inte det. Jag tycker att det är viktigt att blivande föräldrar upplyses om detta.
Nej nu tar vi ett stopp på Statoil - Vi hörs - Maja
Det har nu gått ett år sedan vi fick William i våran famn. Det var den 24:e Februari 2008 som vi träffades för första gången. Det är ett väldigt speciellt sätt att bli förälder på. Nu var det ju andra gången för oss så vi visste ju ungefär vad vi skulle gå igenom. Överlämnandet av barnen sker på väldigt olika sätt. När vi fick Moa var vi 30 familjer som reste till Peking och sedan 10 av dessa familjer reste tillsammans till Kunming i provinsen Yunnan. Vi fick då åka till ett kontor där det var ganska trångt och smått kaotiskt. När vi fick William reste vi 30 familjer till Peking och därifrån bara 3 familjer till provinsen Hainan. Överlämnandet skedde nu på hotellet. Men det kommer bara två barn!!! Och det är flickor. Smått nervösa frågar vi - Var är William ( eller Dongyuan som är hans kinesiska namn ) - Han gick och bajsade svarar de
Ja så kan det gå, man styr inte över dessa små, vi fick vackert vänta.
Hursomhelst skall vi nu träffa de andra två familjerna för första gången sen vi kommit hem och det känns väldigt spännande.
Det kommer väldigt många barn hit från Kina som har ett korrigerbart handikapp, det kan vara en mängd olika saker som tex, hjärtfel, hörsel eller synfel, läpp-käk-o gomspalt. Ett annat "handikapp" kan vara ålder, tex att man har fyllt sex år, eller att man är pojke!!!!! då är det inte lika lätt att hitta föräldrar till dessa barnen. Många vill väldigt gärna ha så små barn som möjligt och helst flickor. Med våran erfarenhet så vill jag gärna klargöra att åldern på barnet har ingen som helst betydelse - tro inte det. Jag tycker att det är viktigt att blivande föräldrar upplyses om detta.
Nej nu tar vi ett stopp på Statoil - Vi hörs - Maja