Aprilshasthund

För en tid sedan var Malin o jag på Scandinavium under hästtävlingarna. Vi var även på mässan för lite shopping.
Malin tipsade om att de sålde ridbyxor för halva priset i en monter. Då dessa brukar kosta nästan 2000kr var det ju ett tillfälle som jag inte ville missa. Väl där så orkar man ju såklart inte prova, och jag har kört detta märke (Pikeur) i massor av år och vet ju vilken storlek jag har. - Ta dem här säger Malin , jag köpte dem och älskar dem.
Sagt och gjort. Betalar mina nya olivgröna fyndbyxor, och vi beger oss istället vidare till baren.
Ngn dag senare provar jag mina nya brallor och vad händer??? De passar såklart inte alls!!!
Jag hade inte tänkt på att Malin är nästan 20 år yngre och gillar sådana där gräsliga byxor med låg midja, där hela fläskfilén hänger ut ovanför linningen:-) En annan gillar dem med hög midja där man kan stoppa in allt och inbilla sig att det är osynligt. Och inte nog med det, de var dessutom försmå - min vanliga storlek. Hmm.
Nästa gång vi träffas frågar hon - Maja, var ridbyxorna bra? - Äh, hm, jo. de var bra, ljuger jag henne rätt upp i ansiktet, och börjar snabbt prata om något annat.    Så typiskt kvinnligt eller???
Nu har det gått några veckor med täta besök på viktväktarna och en veckas häftig fökrylning utan matlust, och idag kom belöningen för min vita lögn - byxorna passar. Äntligen