Sjuka barn
När man har sjuka barn undrar man varför man har häst/hästar????
Det har blivit några "nattridturer" det senaste för att få ihop det.
Men när barnen är sjuka är det illa nog att få ihop mockningen till 4 hästar!!
Dessutom är det 2 hundar som skall rastas.
Och nu är vi inne på vecka 4:-(((
Rastning av hund har ju inte varit särskilt kul denna iskalla vinter.
Jag avskyr att frysa, och avskyr att ha massa kläder på mig,
och drar mig för att gå ut när det är kallt.
Men det har blivit en del "köksträning" istället, och då är det apportering med Rush
som gäller.
Hon apporterar gärna och glatt ute under lek.
Nu har jag börjat att ställa lite krav och hon skall då hämta när jag vill ( = målet ).
Jag har satt som mål att hon skall klara ett godkänt apporteringstest i år, så det är
verkligen till att ligga i.
Och apportering går ju så HIMLA långsamt.
Jag börjar med en träbock som jag håller framför henne tillsammans med en godisbit i handen.
Hon får inte godiset förrän hon har tagit apporten i munnen.
Ibörjan får hon godis o beröm bara för att hon flyttar nosen mot träapporten, för att hon så
småningom skall förstå vad hon skall göra.
Nästa steg är att hon öppnar munnen och tar apporten, jag säger ingenting, bara väntar ut henne.
Detta gör jag för att hon skall lära sig att greppa.
När hon såsmåningom tar apporten lägger jag in ordet apport för att hon skall förknippa bilden
av att öppna munnen och ta apporten med ordet apport.
Här får jag hjälpa henne att hålla kvar apporten så hon inte spottar ut den.
Jag ökar på tiden hon skall ha den i munnen till ca 30 sekunder.
Nu har vi kommit till att hon själv tar apporten och håller den utan att jag behöver stötta henne,
inte så lång tid men vi jobbar nu på att öka på tiden.
Allt detta gör jag på samma matta i köket för att såsmåningom flytta jobbet till en annan plats,
och där lär jag väl få börja om igen. Puh
Ja apportträning är en lång och segdragen procedur, men jag har lärt mig att är man tillräckligt envis
så går det till slut, men en Gordon kan verkligen sätta ens tålamod på spel.
Tålamod, tålamod och tålamod...
När barnen blir friska skall det bli lite ridturer igen...
Här är det William som tar sig en tur på Zlatan
Det har blivit några "nattridturer" det senaste för att få ihop det.
Men när barnen är sjuka är det illa nog att få ihop mockningen till 4 hästar!!
Dessutom är det 2 hundar som skall rastas.
Och nu är vi inne på vecka 4:-(((
Rastning av hund har ju inte varit särskilt kul denna iskalla vinter.
Jag avskyr att frysa, och avskyr att ha massa kläder på mig,
och drar mig för att gå ut när det är kallt.
Men det har blivit en del "köksträning" istället, och då är det apportering med Rush
som gäller.
Hon apporterar gärna och glatt ute under lek.
Nu har jag börjat att ställa lite krav och hon skall då hämta när jag vill ( = målet ).
Jag har satt som mål att hon skall klara ett godkänt apporteringstest i år, så det är
verkligen till att ligga i.
Och apportering går ju så HIMLA långsamt.
Jag börjar med en träbock som jag håller framför henne tillsammans med en godisbit i handen.
Hon får inte godiset förrän hon har tagit apporten i munnen.
Ibörjan får hon godis o beröm bara för att hon flyttar nosen mot träapporten, för att hon så
småningom skall förstå vad hon skall göra.
Nästa steg är att hon öppnar munnen och tar apporten, jag säger ingenting, bara väntar ut henne.
Detta gör jag för att hon skall lära sig att greppa.
När hon såsmåningom tar apporten lägger jag in ordet apport för att hon skall förknippa bilden
av att öppna munnen och ta apporten med ordet apport.
Här får jag hjälpa henne att hålla kvar apporten så hon inte spottar ut den.
Jag ökar på tiden hon skall ha den i munnen till ca 30 sekunder.
Nu har vi kommit till att hon själv tar apporten och håller den utan att jag behöver stötta henne,
inte så lång tid men vi jobbar nu på att öka på tiden.
Allt detta gör jag på samma matta i köket för att såsmåningom flytta jobbet till en annan plats,
och där lär jag väl få börja om igen. Puh
Ja apportträning är en lång och segdragen procedur, men jag har lärt mig att är man tillräckligt envis
så går det till slut, men en Gordon kan verkligen sätta ens tålamod på spel.
Tålamod, tålamod och tålamod...
När barnen blir friska skall det bli lite ridturer igen...
Här är det William som tar sig en tur på Zlatan